martinfranakarp

Oj, vilken morgon. Jag vaknade redan vid 6 i morse av att hela huset skakade.  Flisor virvlade ner från taket, glas och tomma coca-cola burkar från mitt skrivbord föll till golvet pga. denna vansinnesvals som moder natur bjöd upp till. Det kraftigaste jordskalvet i Sverige sedan 1904, inte konstigt att man blev lite omtumlad. Men som ni kanske vet så gör sådana här saker folk lite utmattade också, och jag somnade om tio minuter senare. Vaknar sedan vid åtta tiden för att äta lite frukost. Kollar till mitt schema och ser att jag inte börjar förrän tio "härligt" tänker jag och tar god tid på mig med frukosten innan jag ger mig iväg. På tåget till skolan känns det dock som jag har glömt någonting, på skolan får jag just det påståendet bekräftat. "Robban" fångar mig i korridoren och med en allvarlig blick och minst lika allvarlig ton säger han att jag har missat min klass, hela gänget, eftersom dem har gått till tingsrätten." F*n" mumlar jag men inser snabbt att det inte finns så mycket jag kan göra åt min bekymmersamma situation, jag får helt enkelt stanna på skolan och göra lite överblivet skolarbete. Robert beordrar mig att ta min dator och sätta mig för att jobba och efter några muggar vatten och ett inte helt fräscht äpple känner jag motivationen komma tillbaka igen. Så här kommer mitt arbete om finanskrisen. Jag ber om ursäkt för min plötsliga senilitet då den har spridit sig så långt att jag t.o.m. glömmer mina läxor. Jag ber naturligtvis om ursäkt och hoppas att få er lärares fulla sympatier och förståelse i detta ärende.

Finanskrisen.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=862904

 Artikeln handlar om den beryktade finanskrisens inverkan på bankjobben. Ända sedan banken Lehman& Brothers gick omkull för några månader sedan så har tiotusentals anställda förlorat sina jobb. Krisen ryktas ha en större inverkan på världsekonomin än den katastrofala depressionen i USA på 30-talet.
 
Just denna artikel handlar om Bank of America där det varslas om 30 000-35 000 jobb som är på väg bort pga. dagens svaga ekonomi i USA.

Finanskrisen är en stor händelse, en stor nyhet som bör uppmärksammas av oss alla. Den har hittills påverkat hela världen och den har tom. påverkat oss i Sverige ekonomiskt, och gjort jobbmöjligheterna begränsade.

 Artikeln är inte särskilt lång och väldigt lättläst jag valde den dock just för att visa de oerhörda påföljderna finanskrisen har fått. Och vad de har inneburit för dom som bor i USA och andra delar av världen.

Något som har kommit att bli ett hett debatts ämne runt om i landet är just tvisterna runt ipred-lagen. Åsikterna om ipred-lagen är väldigt starka och de flesta är negativa. Men själv har jag inte alls orkat att sätta mig in i vad lagen egentligen står för dvs. innan jag fick den här uppgiften av magister Stefan. Så jag begav mig hemåt efter en trist måndag fylld av skola och tråkigt väder och började leta efter användbar information till min uppgift. Vad jag hittade gjorde mig både arg och besviken. Lagen går ju ut på att privata företag ska kunna få ut personuppgifter hos folk som fildelar. En lag som jag personligen inte alls tror på. Det känns som att man i och med lagen lägger för mycket makt i händerna på skiv eller filmbolagen. Och när det går så långt att lagen gör så att det är upp till bolagen att bestämma böter tycker jag man går över gränsen från att ge bolagen rättvisa till att ge dom en chans till ren hämnd. Jag tror nämligen att risken för att lagen kan missbrukas är ganska stor.

Det känns också som ett rejält misstag av allianspartierna att införa ipred-lagen när man redan har tappat väljare efter man drev igenom den kritiserade FRA-lagen. Jag tror inte man vinner nya väljare genom att införa ipred.

På inte något sätt vill jag förespråka att fildelning är bra, det tycker jag inte, tvärtom vill jag se att artister eller skådespelare ska kunna tjäna pengar på sina yrken. Men att införa ipred är inte rätt väg att gå. Jag vet att många tycker likadant och politikerna borde lyssna på folket. Idag har fildelning blivit så vanligt att den sträcker sig högre upp i åldrarna än 18-19 åren. Fildelningen har blivit minst lika vanlig hos människor i 30-50 års åldern. Här står vi idag med ett lagförslag som, om det går igenom, kan sätta stora delar av befolkningens privatliv och personlig information i händerna på någon skivbolags direktör. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha?

Jag tycker hela lagförslaget är absurt. Att det dessutom är bolagen själva som får agera rättskipare är rent förkastligt. Det låter inte rättvist i mina öron. Att förhindra att fildelning förekommer är något jag tycker vi borde sträva efter och jag personligen är en av dom som betalar för sina filmer och musik. Men att inleda en häxjakt på fildelare är inte rätt sätt att handskas med problemet.

Något som har kommit att bli ett hett debatts ämne runt om i landet är just tvisterna runt ipred-lagen. Åsikterna om ipred-lagen är väldigt starka och de flesta är negativa. Men själv har jag inte alls orkat att sätta mig in i vad lagen egentligen står för dvs. innan jag fick den här uppgiften av magister Stefan. Så jag begav mig hemåt efter en trist måndag fylld av skola och tråkigt väder och började leta efter användbar information till min uppgift. Vad jag hittade gjorde mig både arg och besviken. Lagen går ju ut på att privata företag ska kunna få ut personuppgifter hos folk som fildelar. En lag som jag personligen inte alls tror på. Det känns som att man i och med lagen lägger för mycket makt i händerna på skiv eller filmbolagen. Och när det går så långt att lagen gör så att det är upp till bolagen att bestämma böter tycker jag man går över gränsen från att ge bolagen rättvisa till att ge dom en chans till ren hämnd. Jag tror nämligen att risken för att lagen kan missbrukas är ganska stor.

Det känns också som ett rejält misstag av allianspartierna att införa ipred-lagen när man redan har tappat väljare efter den omtalade FRA-lagen. Jag tror inte man vinner väljare genom att införa ipred.

På inte något sätt vill jag förespråka att fildelning är bra, det tycker jag inte, tvärtom vill jag se att artister eller skådespelare ska kunna tjäna pengar på sina yrken. Men att införa ipred är inte rätt väg att gå. Jag vet att många tycker likadant och politikerna borde lyssna på folket. Idag har fildelning blivit så vanligt att den sträcker sig högre upp i åldrarna än 18-19 åren. Fildelningen har blivit minst lika vanlig hos människor i 30-50 års åldern. Här står vi idag med ett lagförslag som, om det går igenom, kan sätta stora delar av befolkningens privatliv och personlig information i händerna på någon skivbolags direktör. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha?

Jag tycker hela lagförslaget är absurt. Att det dessutom är bolagen själva som får agera rättskipare är rent förkastligt. Det låter inte rättvist i mina öron. Att förhindra att fildelning förekommer är något jag tycker vi borde sträva efter och jag personligen är en av dom som betalar för sina filmer och musik. Men att inleda en häxjakt på fildelare är inte rätt sätt att handskas med problemet.

Jag ska berätta om min förra klass där det var mycket grupperingar och stängda grupper. Vi hade gått tilsammans i nio år så grupperna var väldigt stängda. Det fanns vissa osynliga regler som sa att alla inte kunde vara med alla. Vissa personer var kompisar och andra inte och så var det. Inget kunde ändra på det. Detta gjorde det svårt för nya elever att komma in i klassen. Så en dag kom det en ny tjej till klassen som var annorlunda, skiljde sig på ett sätt från alla andra, hon var mörkhyad. En sak som inte egentligen ska spela någon roll bettyde så otroligt mycket helt plötsligt för det första var hon ny och  för det andra så var hon mörkhyad. En sida som jag aldrig hade sett hos mina gamla klasskamrater blev synlig, och man blev fientlig vände sig inåt, isolerade sig i grupperna och tittade med förakt ut på den ensamma som lämnats utanför. Efter en tid gav hon upp, den ensamma. Hon blev nertryckt och fick ingen hjälp med att resa sig. Resten av klassen vande sig med att det var okej att trycka ner henne. Vissa tyckte det var kul, man kan anta att vissa njöt av sitt maktutövande. Efter ett tag gav hon upp bytade skola och flyttade ifrån vår by. När jag tänker så här i efterhand känns det bara så otroligt dumt, idiotiskt, barnsligt. Detta hände i nian och vi betedde oss långt ifrån som 15-åringar. Jag känner att jag själv kunde gjort något,agerat mot denna mobbning på något sätt men jag gjorde inget. Tänkte inte ens på det under tiden då det hände. Själv var jag så isolerad i min egen grupp att jag inte tänkte i dom banorna, förräns det var försent. Nu undrar jag ibland hur hon mådde och jag har dåligt samvete över det även fast jag inte var den mest aktiva i mobbningen hade jag ändå ett ansvar, som jag bröt. Idag hoppas jag att hon mår bättre och om jag skulle träffa henne idag så skulle jag be om ursäkt.